I början av juli 2010 sa jag (både högt och till mig själv) att jag aldrig mer skulle åka buss till Stockholm.. Nu sitter jag här igen. Påväg hem. I en buss.... Ångrade mig sekunden jag gick upp för den lilla trappan och in i bussen. Fullsmockat med folk, kvav luft, en halvmeter mellan sätena, folk som äter baguetter med starka smaksättningar typ curry. En kärring som hostar tills hon nästan spyr, folk pratar överdrivet högt i mobil om dom mest ointressanta samtalsämnena, man får inte fälla ner sätet så man sitter i 90 grader, den man sitter bredvid luktar svett, någon lyssnar sjukt högt på musik i headset, en kvinna blir åksjuk och måste kräkas var tjugonde minut. Ja, ni fattar.. Bara 4,5 timme kvar.......

Ungefär såhär mörkt är det utanför mitt fönster:

OCH KLOCKAN ÄR BARA STRAX INNAN 18.
(dom små prickarna jag gjorde i paint ska föreställa gatulysen)

Okej. Här kommer en bild jag enbart lägger ut för min egna skull men som jag aldrig skulle kunna lägga ut för typ 6 år sen och tills nu. En profilbild. Jag kan nog inte komma på ett enda tillfälle när jag inte tyckt att min näsa är liten. Den kanske inte är stor egentligen, men i mitt ansikte gör den sig fan inte hemma tycker jag. Alldeles för stor i jämförelse med de övriga delarna. Har dock börjat acceptera läget sen cirka ett år tillbaka och måste verkligen försöka skita i den totalt annars känner jag mig bara som pinoccio och sånt kan förstöra min dag. Så därför lägger jag ut en profilbild på mig själv. Varför? - Jag vet egentligen inte. Jag kan ju i o f s lägga ut den i min privata blogg (det är lösenord dit så ni kommer inte in i första taget) men det ger mig ingenting. Lägger jag ut den här så blir det mer utmaning. Och det är utmaningar jag och min näsa vill ha!

Jag har kokat ägg tre gånger i mitt liv. Beror till största del på att jag inte tycker om ägg, men ibland måste man för konstens skull! (läs: smörgåstårta bla) Men ärligt talat:

Finns det något mer irriterande än när man släpper ner ägget i vattnet och det blir en spricka?!

Hej på er. Kom precis hem från "lill blog awards" och har därför kammat hem min första goodiebag, men mer om det senare. Kan också konstatera att materiella ting gör tillvaron lättare för någon minut. Jag brukar inte skriva när jag mår dåligt men det kändes bara som rätt sak att göra nu. Har haft en riktig jävla pissdag idag. Inte mycket som gått fel i praktiken, inga borttappade nycklar, en vattenläcka eller att någon dött men jag har bara varit totalt misshandlad av mig själv i min egna hjärna.

Har varit irriterad hela dagen, vilket gått ut över folk i min närhet. Det har varit snoooorjävlakallt i umeå idag. Skulle iväg till blog awards strax efter sex men ingenting såg bra ut på mig. Jag ser ut som en kärring i min nya frisyr.. tycker att jag passar mycket bättre i längre hår vilket jag inte har och kommer inte få på ett bra jävla tag heller. Min hud är torr och hann inte på långa vägar att peela ansiktet idag så jag såg ut som ett paket cornflakes i ansiktet vilket förstörde min sminkning totalt. Det var fruktansvärt varmt i mingel-klungan så man gick omkring och svettades, vilket inte är något vidare smickrande heller.

Jag funderade faktiskt ett tag på att skita i att dra dit ikväll, just för att jag bara ville glida i mina landstinget-mjukisbyxor (avsedd för 70-80kilo = 20-30kg för mycket= asstora och sköna.), dra täcket över huvudet och äta en skål ostkrokar. Så kommer jag dit. Alla tjejerna ser bra ut, allas hår är LÅNGT och fint, alla får till sin sminkning och dom luktar framförallt gott. Dessutom hade dom ett stort leende på läpparna, vilket jag inte hade under princip hela kvällen = noll utstrålning. Bra emma. Dessuom höll blondinbella ett tal en bit in på kvällen och hon var bara så.. otroligt vacker. Hennes leende, utstrålning, hon är så otroligt fin bara. dessutom har hon kommit någonstans i sitt liv. Visst, jag är bara 18 år, jag har hela livet på  mig att "bli något". Men hur stor är chansen att det kommer hända? Jag ber inte om att bli känd. Jag vill inte bli känd. Jag tycker bara att jag har några sunda åsikter om saker och ting och vill förmedla det till människor, precis som blondinbella gör. Jag vill  bara att någon, förutom min familj och vänner, ska se upp till mig för att jag gjort eller sagt något bra. Jag skulle hemskt gärna vilja bli en förebild för just nu känns det som om ingenting jag gör spelar någon som helst roll för någon och det är en rätt tråkig inställning..

Phew, vilken lång dag det varit idag! Började i långsele 5:40 imorse då det blev frukost, dusch och sen åka buss ner till sundsvall där det blev byte till en ybuss resten av resan till stockholm. Skulle egentligen ha åkt x2000 men tydligen går inte just den turen på sommaren så den var ersatt med en buss.. mycket konstigt. Hur som helst borde jag ha väntat på ett senare tåg för bussresan var allt annat än behaglig.

* För det första var det nog norra delen av sveriges suraste busschaufför. Har man ett serviceyrke hör det till att man kan snacka någorlunda med människor och hjälpa, eller? "Hejsan! Är det här ersättningsbussen för tåget som skulle gått nu 10.40?" "Tåg? nääe.. det har jag ingen aning om" "hmm.. Står här på min biljett att det ska gå en ybuss nu från navet 10.20 och ska vara framme i stockholm 15.20. Jag köpte den via SJ" "Naaah.. 15.20.. det får vi väl se.." Drog en chansning, klev på och tänkte att det inte kunde bli mer än fel.

* Om ni inte är en av dessa människor som sover bort halva dagarna så noterade ni nog att det var rätt varmt idag. Mycket varmt. Gissa vad som inte funkade hela vägen ner till huvudstaden? - AC.

* Det blev ganska snabbt stopp i toaletten så senare delen av vår bussresa gick till att stanna för alla var ju kissnödiga hela tiden och kan inte knipa, nope, helt omöjligt! Vilket resulterade i en halvtimmes försening. Som om det inte var nog med restid redan...

* Jag vill hemskt gärna sitta på vänster sida i bussen, fönsterplats. Eftersom det var så mycket folk i bussen blev det en plats för mig på höger sida, yttersäte. Sitter jag på ett yttersäte kan jag knappt sitta ordentligt eller slappna av. Så jag fick sitta på helspänn och svettas i en trång buss tills vi kom till Gävle och alla skulle ut på denna kisspaus.. då såg jag min chans! Tog mitt pick&pack och satte mig vid en fönsterplats, tänkte "åh.. äntligen ska jag få ta upp datorn i knäet en stund och äntligen ska jag få äta mackorna jag har med mig". Lyckan varade såklart inte länge innan jag fick besök. Ville nästan sätta upp en skylt "Låt mig vara ifred!" Varför jag inte ville äta mackorna när jag satt bredvid någon annan var helt enkelt för att jag hade en curryröra i mackan och det kan folk tycka är en störande lukt. - skonade helt enkelt omgivningen genom att svälta mig själv :)

Så nej: åka buss en halv dag med människor som luktar illa och pratar högt i telefon är ingen höjdare enligt mig. Tar mig hellre neröver på annat sätt så gott det går hädanefter.

Har ju babblat en hel del om mina urinvägsinfektioner och idag hade jag fått en tid för miktionsuretrocystografi: röntgen av urinblåsa och urinrör så man ser att urinen rinner åt rätt håll och inte tillbaka till njurarna bland annat. Skulle göra förberedelser uppe på barnavdelningen eftersom jag (fortfarande....) är under 18 år, sätta in en kateter bland annat. Så jag låg där och blev tvättad osv i FRAMstJÄRTEN, bedövad, inkikad i diverse privata delar för att slutligen få in en slang i det hon trodde var mitt urinrör. Det kändes verkligen ingenting. ingenting! Det borde ju ens ha känts att jag hade en slang upp i regnskogen men inte då. Sa det till henne att jag trodde något var fel men hon var säker på sin sak så jag sa "ok" och klädde på mig för att kila ner på röntgen. Hon borde ju ändå veta bäst tycker man.

Kommer ner till röntgen och berättar hur jag anade läget var men dom trodde inte det skulle vara några problem eftersom dessa människor säger sig vara utbildade. Så jag lägger mig på den otroligt härliga britsen (inte ironi), blir upphissad och ombytt för att slutligen börja få kontrastvätskan insprutad i min lilla katetslang. Nej, det började läka så vi fick trassla lite till, vänta lite till och göra om igen. Nu började det kännas tokkallt. "Jag tror nog det är rätt hål, hehe". Röntgenmänniskorna småskrattade. Lät det rinna på lite till. "Säg till när du är kissnödig". "Jaadå, ingen fara!" Allt var hellugnt. Tills det började tokrinna ur mig. "Jag tror någonting läker". En liten sköterska kommer dit och kollar om jag börjat kissa på mig men inte då, det visade sig att den hellugna sköterskan på barnavdelningen som skulle sätta in slangen i mitt urinrör inte hittat hålet utan kört upp den i The big O. Fel hål med andra ord. Där låg jag och kände mig dum med koksaltlösning plus kontrastvätska rinnandes ner vid röven. Skoj. Dom bad om ursäkt för okunnig personal och jag fick helt enkelt en ny tid. Samma dag som jag har min cystoskopi. (kika upp med en kamera i urinröret). Så det kommer bli en hel eftermiddag med en massa mysigt :D Hoppas dom bjuder på "nå lull-lull" som en röntgensköterska själv uttryckte det ;)

Så om ni ser någon gå med krokig rygg och se allmänt hängig ut. Bingo ;)

Sitter och funderar på om jag håller på att få (eller redan har) urinvägsinfektion. Hoppas inte. Har haft det lite för många gånger på kort tid nu trots att jag dricker minst ett glas citronvatten varje dag. Tycker det borde hjälpa till lite. Någon annan som har någon hemmakur som verkar förhindra att urinvägsinfektionen kommer på besök?

Kollektivtrafiken i sverige verkar nästan aldrig fungera som den ska. Är det inte löv på rälsen i uppsala så tågen är inställda så är det Veolia som klatrar till det för oss här uppe med inställda bussar pg.a defekta baklysen. Jag ska berätta:

Hade biljetter till Magnus betnér i övik igår 19:30. Tänkte ta bussen 17.30 från umeå som skulle vara i övik strax efter sju och med tanke på att Folkets hus ligger i stort sett mitt i stan så skulle det passa oss perfekt. Sitter en kvart i bussen utan att den rör sig och ser busschauffören ta ett par varv runt bussen med sin cigg (som aldrig verkade ta slut) innan han sa i micken "Det är fel på baklyktorna så ni får ta 18.05 istället". Vi var typ 6 pers i bussen så dom kunde lika gärna satt in en liten buss eller vad som helst. Dom hade ju ingen aning om vi hade tider att passa eller inte, tycker man. Hur som helst så rullar tillslut 18.05an in, vilken såklart är tokfull och vi kliver på. Men utan att någonting händer den här gången heller. Vi står till 18.15 i umeå utan att busschaufförerna känner någon som helst stress. Mycket konstigt tycker man, men finns ingenting att göra åt. Stannar i Nordmaling i ytterligare en kvart av någon anledning, bussen är allt som allt 25 minuter sen och nu är klockan 19. Det blev en sjukt lång bussresa och vi som egentligen skulle varit framme 19.35 kommer fram  bra precis 20, en halvtimme efter att föreställningen börjat. Busschaufförerna är väldigt bestämda om att "nej, ni kommer inte kunna få ut någon ersättning för detta" och att vi inte hade mycket att säga till om angående det här. Ringde dock till bussbolaget och vi kommer få tillbaka dels biljettpriset för bussresan och dels biljettpriset för föreställningen. WIN! Kollektivtrafik my ass..

Har en dålig dag idag med, precis som igår. En stor sak som ligger i grunden och sen tusen småsaker som gör allt bara ännu värre. Inte okej att tänka för mycket ibland, hörni. Har haft naturkunskap där vi skulle se om det svarta eller det vita röret, fyllt med vatten, värmdes upp först. Så jävla intressant. Känns som om jag kommer ha nytta av det här senare. Och efter det gympa där jag lämnade in ett par teoriuppgifter. Ni vet förmodligen redan att jag har streck i gympa och streck är inte ett betyg och då får man ingen fullständig gymnasiekompetens och blablblabla den skiten ni vet. Så jag har gjort ett gäng teoriuppgifter och sen simmar jag ju minst en halvtimme varje torsdag som jag skriver upp. Har dessutom varit med och hållt i en danslektion för media treorna så jag tycker det borde räcka till ett IG iallafall. Vilket ju är ett betyg..

"men är det så svårt att byta om och vara med då?" Jag vill inte! Jag är väldigt tjurig angående det här men jag ser ingen som helst anledning till att ha två timmar tvingad idrott i veckan. Vafan är det? Det borde ju ha med intressen och göra och är jag intresserad av handboll, fotboll, tennis, dans, simning etc så gör jag det när jag känner för det. Ingen ska väl kunna sätta betyg på om jag rör min kropp eller inte? Har dessutom noll intresse i bollsporter överhuvudtaget, har gympa med typ 21 killar. Det enda jag gillar är dans och simning. Killarna gråter och hulkar när någon föreslår ens yoga, aerobic, dans. Känns som om jag är rätt chanslös i att få igenom mitt intresse i dans. När jag ändå tänker på det så borde sex räknas in i gympabetyget.. kanske ska föreslå det för klassen istället och hoppas på andra rekationer. "men man ska röra på sig". Jaha..? Man ska inte röka heller. Varför engagerar dom inte hela skolan i att ge fan i cigaretter, när så pass många röker? Nä, det skiter dom fullständigt i. Huvudsaken man spelar BOLLSPORTER så löser sig livet av sig självt.  På tal om det fick jag precis ett sms som började "Idag är det internationella var-snäll-mot-en-utvecklingsstörd-vän-dagen. Så skicka detta sms till en efterbliven som jag just gjorde." Inte kul. Nä, nu halkade jag in på helt andra saker än jag egentligen skulle skriva om men det gör inte så mycket. Nu ska jag kila iväg och ha typ 1½ timme matte.. efter det en timme svenska och sen en timme matte igen. Hurray. Matte b my love.