Jag mår så otroligt dåligt i skrivande stund, är helt i chock fast mer omskakad. Började prata med en kille vid en busshållsplats i stockholm stad och vips så var jag i hans armar. Alltså jag var i hans armar på det sättet att han höll fast mig och försökte göra mig illa, hotade mig osv. Det var fullt med folk runt oss men jag tror inte någon såg oss. Han hotade mig, bröt upp mina armar osv tills jag skrek så mycket att en polisbil vänt bilen och var påväg mot oss. Polismannen skrattade när han såg vem som var gärningsman, det var ju en av hans arbetskamrater som varit civilsnut en stund för att se hur människor skulle reagera vid ett övergrepp. Alla skrattade och det var härlig stämning. Jag kände mig lättad.. tills polisbilen vände om och åkte iväg och "civilpolisen" sprang efter mig och tog mig. Brottade ner mig och sen kom alla hans egentliga arbetskamrater. Det var egentligen ett gäng nazister som kom mot mig med motorsågar och alla världens vapen. Alla såg detta och sprang, även jag. Jag sprang och sprang och sprang upp i skogen och in i ett hus och hela tiden tänkte jag att "kan inte jag få vakna ur den här drömmen snart?" och försökte väcka mig själv men utan resultat. Jag var så stressad för ju högre upp jag kom i skogen desto fler nazister rörde sig upp mot skogen, i buskarna. Vi var ett gäng där som sprang upp i skogen tillsammans, bland annat en mulattjej.Tillslut kom vi upp till ett hus där det var tydligt att det bodde minst två små  barn. Kollade oss stressat runt i den lilla träkojan; barnstolar, overaller, leksaker och en våningssäng som det var tydligt att barnen sov i. Kollade runt lite mer i rummet och där stog en extrasäng med en isärplockad motorsåg på. Någon av nazisterna bodde uppenbarligen här. Hur skulle detta sluta..?