ett halvår senare
Jag har haft regelbunden kontakt med skolkuratorn sen jag gick i åttan, fortsatte hela gymnasiet, hade lite kontakt med BUP alldeles i slutet av andra året på gymnasiet och i vintras kände jag att det var dags att ta kontakt med vuxenpsykiatrin. Jag har väl alltid varit lite av en känslomänniska som haft mina toppar och dalar i humöret men dom senaste åtta månaderna har varit galna. När det var som jobbigast fick jag gå på mediciner av olika slag. Jag hade nog inte orkat utan dom, ärligt talat. Dom antidepressiva hjälpte mig vissa dagar att överhuvudtaget ta mig upp ur sängen. Sömntabletterna hjälpte mig att sova större delen av natten istället för att bara få ett par timmars sömn och dom ångestdämpande hjälpte mig att inte klia sår på min hud pga ångest plus att klara av när ångestattackerna kom som en liten påse över huvudet. Det är inte klokt vad psyket kan göra skada för ens vardag. Jag blev sjukskriven från skolan pga depression, jag har ringt akutsamtal både kvälls- och dagtid till diverse jourmänniskor. Jag hade kvällar jag har minnesluckor ifrån pga för starka doser sobril, jag tog 7 IG i slutbetyg och kommer få gå en stund extra i gymnasiet till hösten men allt det här gör ingenting längre. Det är dåtid för mig för jag mår så mycket bättre nu. Jag tog mig igenom den här livskrisen och det är det enda som betyder något för mig. Jag måste försöka förstå att jag är huvudpersonen i mitt egna liv och leva efter det.
Även om jag inte pratat särskilt detaljerat om det här med någon annan än min fina kontaktperson på psyk, så har ändå dom finaste människorna stannat genom det här. Vissa kanske inte förstog hur allvarligt det var, andra lämnade mig faktiskt för att jag var en för stor problem-klump för dom just då. Men det är verkligen okej för mig. Det var dom som förlorade på det, inte jag. Klart att jag inte är helt återställd men jämför man med det kemikal och irritations-moln jag var under ett halvår mår jag SÅ JÄVLA BRA JUST NU.
Tänker inte säga om jag ska fortsätta blogga eller inte. Jag tycker jag har tappat skrivandet lite, och då försvinner ju charmen med en blogg också även om humorn är det sista som lämnar människan :) Jag tycker bara att ni förtjänar att veta att även om jag gjort lite saker så har jag ändå växt otroligt mycket som person och det här behövde jag verkligen. Både bloggpausen och krisen.
Tack hörni.
Utkast: Feb. 13, 2011
Samtidigt vill jag flytta till en fin lägenhet, inreda med mina egna saker och bara göra hur jag vill varje dag. Jag blir lite nedstämd när folk säger "vad självständig du är!" eller "hur vågar du göra sånadär saker på egen hand?". Varför kan inte jag själv se dom egenskaperna jag verkar ha? Varför kan inte jag märka hur jag är som person och hur jag uppfattas av folk? Jag är så förvirrad. Ibland blir jag väldigt irriterad över att människor inte kan ta eget ansvar över saker som jag ser som självklara. Jag har fått tagit hand om mig själv sen jag var ~13 år och kan inte förstå hur människor överlag är så ansvarslösa och inte vet hur man gör vissa saker.. "jag har aldrig tvättat mina egna kläder" "jag kommer snart, mamma ska bara dammsuga mitt rum".. Vafaaaaan liksom? Och ibland verkar det vara jag som är den där ansvarslösa människan som inte orkar ta tag i sig själv. Jag vet visserligen hur man gör men när ska orken falla in? Jag vet inte vem jag är.
Ibland har jag en väldigt positiv syn på livet. Jag kommer med största sannolikhet att flytta om ett halvår, vad jag än väljer att göra efter studenten. Jag är så glad att jag har världens finaste klasskompisar som alltid får en att garva på lektionerna och var och en är verkligen speciell. Jag vill festa, förnya garderoben och locka håret. Och visst ser man rätt söt ut i den där sminkningen jag valde att lägga idag? Jag har det någorlunda klart för mig vad jag vill bli när jag bli stor och längtar till jag blir gravid. För det tar jag som en självklarhet att jag kan bli. Gravid alltså. Jag vill ordna barnkalas och uppfostra dom på det sätt jag tror är bra. Jag kommer laga underbar mat och köpa nya bokhyllor när jag hittar dom perfekta. Jag kommer även vara en kung på att fickparkera.
Nästa dag, eller nästa timme, är allt svart. Vi är typ 6 miljarder människor på den här planeten, vad spelar min existens för roll egentligen? Hur ska jag få budgeten att räcka till kyckling, lax, kräftstjärtar och parmesan? Jag kan knappt laga makaroner och korv, pytt i panna eller pannkaka! Jag har fyra olika "planer" inför hösten. Hur ska jag veta vilken som blir bäst för mig? Vill inte misslyckas. Vill ha kontroll över livet och mitt liv är allt annat än planerat just nu. Även om jag tycker att jag kan skaffa superbra betyg i skolan så orkar jag inte. Jag vill inte ha det betygsystem vi har nu för det säger ingenting om vad jag kan eller hur jag är som människa. Vill att människor ska se mig för den jag är, inte vad någon skrivit för bokstäver på en dator på ett papper. Opersonligt. Jag tycker alkohol är onödigt, varför ska man ens dricka? Finns ingenting som blir bättre av det. Dessutom kan jag inte gå i högklackat och jag dansar aldrig på krogen. Varför ser jag ut som en idiot, både med eller utan smink? Varför kan jag inte bara se ut som en normal jävla människa någon gång och inte som en liten pojke i ansiktet. Min hy är värre än någonsin. Mitt hår är en konstig färg och håret är för kort för min smak. Vad gör man om det visar sig att jag inte kan bli gravid? Vad finns det att leva för då egentligen? Ärligt talat. Vilket misslyckande i livet det skulle vara. Och om jag nu skulle kunna bli det, skaffar barn och hela den karusellen.. hur gör jag för att orka med dom när det är som allra jobbigast? När man inte sovit mer än två timmar i streck den senaste veckan, för att mina tre ungar har haft magsjuka i etapper, mamma blir grinig och lillebror får skit för det genom att skrika på honom, kanske i onödan. Varför orkar jag inte lägga energi på mitt körkort?! Tänk hur många som har körkort i världen, varför skulle inte jag kunna fixa det? Det känns för stort. Som om jag inte är värd det på något sätt.
Vilket jäkla babbel.. men på ett sätt känns det bra att fått skriva av sig, och på ett annat sätt känns det värre än på länge..
om klänningar ändå kunde läka onsdagsångest

JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖÖR vilken underbar klänning detta är. Skulle mer än gäärna kunna tänka mig ta studenten i denna skönhet. Fy. Finns hos nelly.com
Jan. 10, 2011
Trots att jag bloggat sen 2006 kanske inte bloggandet är något för mig. Jag tror iallafall inte det. Det skrivna språket är ju visserligen min grej, men att vika ut sig på internet så vem som helst kan läsa.. nääe.. Där går min gräns. Jag är ju väldigt o-privat i mina inlägg tycker jag, men det verkar ändå vara mer än tillräckligt.
Vad har hänt sen sist hörni? Jag spenderade julafton hos min mormor på svanö med en massa släkt och godsaker. Fick jättefina julklappar (telefon, trippeltång, pengar, tigi afterparty, en maaassa saker tills jag flyttar hemifrån typ gratängformar, kastruller, glas, en dubbelfilt, och en massa småsaker. ) Nyår spenderades på inget mindre än krogen faktiskt. Hade inte alls planer på att göra ett dugg på nyårsafton för jag mådde så jäääkla dåligt i mellandagarna (inte fysiskt) men jag kom tillslut iväg och hade superkul! Det är ju när man har som lägst förväntningar på saker och ting som det oftast blir bäst. Jag har knappt gjort någonting alls sen nyår. Varit en sväng i Umeå och kom hem i fredags. Skönt att inte göra någonting alls en stund. Jag lever på Filip och Fredrik dock. Ser alla deras program på youtube och knal5play.se. Vi kommer väldigt bra överens.
Har precis gjort en varm macka på rester. Var iväg till hemköp innan jag gick till bussen och köpte lite styck-bröd (såna man tar från ett skåp med en liten tång), drog på en klick med creme fraiche, kryddor, majs, lite riven ost, oliver och in i ugnen en sväng. Till det åt jag sallad och kräftstjärtar. Gött. Nu vet ni att jag lever iallafall så.. to be continued

ännu en önskelista

Först ut är två böcker som jag är sugen på. Den ena är Bingo rimérs egna bok "en flickfotografs bekännelser". Och den andra är vinnarrecepten från programmet Halv åtta hos mig - samlat i en bok! Kan tänka mig att det är mycket recept med lamm och pilgrimsmusslor men nog finns det mycket gott också. Ett stort plus för dom fina bilderna! Båda böckerna finns hos adlibris.se men finns säkert i dom flesta fysiska bokhandlar också.



Trots att jag är 18 men önskar mig samma saker som en 50åring så fortsätter jag på samma spår och det leder mig raskt in på lampor! Låg faktiskt och kollade på lampor på diverse hemsidor i 40 (!!) minuter igårkväll. Inte ok. Men jag har inte köpt en enda lampa än så det börjar bli dags och IKEA har massor av snyggt.
Vi börjar från vänster: en suupermysig bordslampa, SMÄRT 199kr. Till höger om den står en golvlampa, STORM 199kr även den. Breve den är en golvlampa, snäppet dyrare, men samma mysiga sken, ORGEL VRETEN 399kr. Breve den står en liten rund lampa som jag redan har två av i vitt men som var snyggare i svart, KNUBBIG 149kr. Och sist, men inte, minst är klassikern KNAPPA, 199. En taklampa som skulle göra sig superfin ovanför mitt mörka barbord.

Och så avslutar vi väl med lite tonårsgrejor för att bevisa att jag faktiskt inte är 50 år.. än. Jag varnar redan nu för krångliga och långa, men trevliga, namn. Jag skulle vilja prova på TIGIs bed head after party (den cerise, långa) och TIGI catwalk fashionista smooth&shine (lila och blå) Båda två finns hos dom flesta frisörer annars kan man klicka hem dom från någon billig hemsida. Rekommenderar alltid lyko.se när det gäller sånthär. Tror dock inte ni hinner få hem det innan jul med tanke på att alla är optimister och beställer hem grejor den 20e och blir förvånade att de inte hinner få det innan jul. Gud vad jag svamlar. Den sista grejen på bilden är en trippeltång som jag blev supersugen på för bara någon dag sedan!
Har hon glömt?
Jo, jag vet att ni tänker på det och undrar vad som hänt. Vet att ni kikar in här med jämna mellanrum och undrar om jag glömt det men nej, mina vänner, Emmas önskelista kommer upp inom ett par dagar! ..Håll ut :)
30 inlägg av personliga sanningar del sju

30 inlägg av personliga sanningar del sex
Drog därifrån strax innan 13 och for ner på stan istället där jag köpte med mig ingredienser till mitt julgodis, lite julkort som jag skrivit på och ska skicka iväg samt ett suuupersnyggt julpapper för 40 kronor... Ok, jag vet att det var sjukt dyrt men det var hur snyggt som helst! Har jättemånga julpappersrullar men en till skadar aldrig :) (Ugglan i sollefteå har såå mycket fint att välja mellan) Jag är ju estetisk av mig så att slå in julklappar är en favorit och då måste man ha mycket färger att välja mellan!


Samma typ som skumtomtarna, fudge-aktigt, men den här gången med skumbanan-smak samt en liten redigering i receptet. Ska strax ner och hänga upp tvätt och duscha och skära upp skumbanans-fudgen i bitar. Det var min tisdag!
30 inlägg av personliga sanningar del fem
Vad kärlek är? Oj. Svår fråga. Det kan man väl inte ens sätta ord på? Jag vet knappt själv när jag känner kärlek men jag tror det är en snarlik känsla med "lycka" eller kanske mer "kontrollerad eufori"?. Är det lycka eller kärlek jag känner när jag sitter lite i mina egna tankar bland min underbara klass och bara tänker på hur otroligt kul vi haft och fortfarande har, och hur mycket jag tycker om dom? Vilka otroligt olika personligheter vi alla har och hur speciella många av dom är för mig. Eller är det rentav moderskänslor jag har för alla dessa småpojkar? :) Är det lycka eller kärlek jag känner när jag tittar på min förståndiga och känslosamma lillebror som håller på att bli en stor lillebror? Är det lycka eller kärlek jag känner när jag äter en riktigt bra tillagad måltid och tänker "fy fan vad bra den här såsen passar till.." Är det lycka eller kärlek man känner när man vaknar på morgonen och får en arm runt sig av någon man älskar? Jag vet verkligen ingenting, så jag har inget riktigt svar på den här frågan och kan någon förklara för mig vad kärlek är så är ni välkomna!

Haha-haha.

WAD

30 inlägg av personliga sanningar del fyra

vi gillar frispråkighet
Sonen: Du har en snippa och jag har en snopp!
Mamman: Försök att prata lite tystare, gubben.
Sonen: Pappa säger att han har en snopp, men jag har sett den och det är faktiskt en snippa! Eller hur pappa?!
Mycket pinsam tystnad runt bordet.
30 inlägg av personliga sanningar del tre
Det här är en lite känslig grej som jag gärna inte tar upp i bloggen men jag kan väl presentera mina föräldrar lite för er om ni vill. Mina föräldrar bor inte tillsammans och har inte gjort sen sekelskiftet, typ. Sen dess har jag bott med min pappa. Det är en jäkla massa år. Jag tror inte att jag är varken mammas- eller pappas flicka, även om jag är lite grabbig av mig ibland. Jag träffar dom båda regelbundet och har väl lagom kontakt med dom båda. Även om jag inte vill erkänna det så har jag nog fått några drag från både mamma och pappa, det vore ju konstigt annars. Jag kan väl säga att min tidsoptimism som dyker upp i egentliga stressiga stunder kommer från mamma medans min snålhet kommer från pappa.. Två mindre charmiga egenskaper med andra ord men ingen är perfekt. :)
30 inlägg av personliga sanningar del två
Eric. Min första riktiga pojkvän. Vi var tillsammans från början av 2007 i lite mer än 2 år och med honom upplevde jag väl allt man "behöver" uppleva med en första partner. Både bra och dåligt. Vi är absolut inte ovänner nu och kan snacka ibland både i verkligheten och i "cybervärlden". Jag har aldrig förstått varför många "hatar sina ex" och inte kan tänka sig att fortsätta ha kontakten med någon man brutit med. Man får inte glömma bort dom fina ögonblicken man haft med sina partners som förgyllt ens vardag och fått en att vara pirrig i hela kroppen. För hur mycket man än förnekar att det varit så, så vet båda att det faktiskt var den människan som fick dig att vilja göra dig lite extra fin vissa dagar och Eric var den första jag ville göra mig lite extra fin för :)


