Idag är en av dom här dagarna när livet inte verkar vilja en väl. Det har regnat konstant exakt hela dagen, jag har ingen matlust och känner mig ensammare än någon annan människa i hela världen. Det finns ingenting intressant att se på Kanal5play.se, jag vill inte spela sims, inte gå ut, inte diska, inte laga mat, inte plocka undan en massa kläder från mitt rum fast jag vet att jag borde gjort det i två veckor. Jag vill inte lyssna på musik, jag har inte ens borstat tänderna. Håret är i en tofs mitt på huvudet och jag glider runt i mina trogna landstingetbyxor och en stor t-shirt. Jag vill inte gråta, inte skratta, inte sova, inte låta någon sätta sig breve mig på bussen och undra hur det går för mig i skolan nuförtiden. Jag orkar inte kliva upp och gå på toa fastän jag varit kissnödig några timmar. Jag har urinvägsinfektion och mår illa och svettas av det nya penicillinet. Jag är sjukt stressad över att ta körkortet och kommer förmodligen aldrig fixa det. Jag vill inte prata med någon som inte förstår mig, utan gnäller på allt jag inte gör. Jag borde ringa och boka körlektion, men vill inte prata med tjejen i receptionen som inte förstår min humor. Jag borde hitta min religionsbok som jag inte lämnat in än och som kommer kosta mig 200 spänn om jag inte hittar. Jag borde prata med min psykologilärare som gav mig falska förhoppningar om bra betyg i både A och Bkursen men som gav mig skit, trots att jag uppnått kriterierna. Jag borde bli sur på vår kurator som aldrig har en tid för mig, trots att jag bär andra människors skitproblem. Min annars så underbara mentor har blivit konstig och har knappt tid för mig längre. Ni då?