Är det något jag kommer vilja göra mycket i mitt liv så är det att resa. Finns det något bättre än det lilla pirret i magen dagarna innan man ska resa iväg? "Har jag glömt något nu? Passet.. Var är mitt pass?!" och alla hundra tankar som hinner tänkas innan man knappt uppfattat att något eventuellt saknas, men som egentligen ligger i ytterfacket. Den lättnaden när man vet att allt ligger i väskorna, allt är packat och snart.. så snart ska vi åka. När man väl sitter där på bussen/planet/tåget och äntligen är påväg. Man är sjukt less på att resa men samtidigt känner man fortfarande det lilla pirret i magen, för trots allt ska man landa på en, förhoppningsvis, ashärlig plats flera hundra mil från hemma. Det går åt så sjukt med pengar på både boende, flygstol, mat och småplock men det är ändå så värt pengarna.

Jag skulle vilja se operahuset i Sydney, steka på phra nang beach och rida på elefanter i Thailand, åka röda bussar i London och äta ny, god och spännande mat i Italien. Jag skulle vilja ha ett foto på mig, ståendes under ett kauriträd på nya Zeeland, åka till Costa rica och vandra i regnskog, se alla djupa dalar i Norge. Åka till både disneyland och eiffeltornet i Frankrike, följa med ett gäng afrikaner i deras lilla jeep på safari och hoppa bungeejump i Grand canyon.

Tänk alla erfarenheter man plockar på sig. Alla foton man ska ha kvar och minnas med, alla historier och kulturer man kommer att få berätta om och om att man upplevt. Det skulle jag verkligen vilja.