Det värsta som kunde hända - hände. Min värsta rädsla näst efter döden själv, så ni kan ju tänka er på vilken nivå det låg på. Natten mellan torsdag och fredag vaknade jag av att min mage levde rövare och tre timmar senare var det dags för mig att inleda tolv timmar av magsjuka. Eftersom jag hyst sån otrolig respekt för denna åkomma så måste jag säga att jag blev positivt överraskad när jag väl fick det själv. Jag har bara haft det en gång tidigare i mitt liv, som jag kan komma ihåg, vilket var när jag var ca 12-13år så på något sätt var det väl dags igen. Jag var dessutom mer rädd för rädslan än det jag var rädd för, om ni förstår mig?

Det var inte alls så farligt som jag föreställt mig. Tvärtom, det är ju en otrolig lättnad när man mått illa ett bra tag och sen får spy så allt bara lättar. Nu är jag fri från kräkningar men istället sitter jag med en "baksmälla" från allt igår. Någon som sett min matlust?