Och så sköljde den över mig igen. Den där vågen som kommer bra precis den här tiden varje år, och som är svår att komma ifrån. Den där vågen som suger orken ur en, som gör en så pass känslig att man skulle kunna börja gråta om man glömt börsen hemma och som får en att tycka att det är skönt att endast kliva upp ur sängen för att gå på toa och sedan lägga sig igen. Flera dagar i rad. Jag pratar självklart om årstiden. Jag blir jämt så mentalt svag när vi börjar komma in i mitten på oktober och nu när det är november är det som allra värst. November och februari kan jag lika gärna ta ledigt från skolan för jag går ändå runt som ett lik. Är så himla mörkerkänslig. Sen måste jag hela tiden ha något inplanerat att se fram till. Det kan vara vad som helst. Ett möte, frisörtid, en helgtripp någonstans eller att jag ska träffa någon. Ha något att se fram till så jag får en anledning att orka mig igenom ännu en vinter.



Jag vet inte vad jag svamlar i egentligen.. ville nog bara låta er veta att jag är ganska OFF just nu. Det är endel saker som hänt på sistone som ni inte vet om som kan gjort mig såhär, men inte fan gör mörkret och kylan något bättre.. Jag gillar inte ens vintersporter! Inte heller tröstar det att säga "Det är bara fem månader kvar". Nä, en lägenhet i spanien kanske..?