Jag som inte trodde att nyår kunde bli så mycket värre än förra året hade fel. Det började med Singstar hos Sandra och fortsatte innan tolvslaget i Lunde. Folk spydde ner skiten, slogs, pissade ner bord och var allmänt dryga. Och nej, mamma, jag var inte full för fem öre. Men jag kan stolt säga att jag räddade en killes liv idag. Han satt på en bänk, dyngrak, spydde rakt ut på mig och över hela han själv, ramlade ner för en hel trapp och slog i nacken i en balk som höll upp ett tak och där låg han. På rygg och spydde i en trapp utomhus. Ni kan nog själva lista ut att han höll på att kvävas, ja. Jag gick självklart ner till honom och försökte lyfta upp honom (notera att han är 1-1½ gånger så stor som mig) så han inte skulle få ner allt i halsen. När jag sett till att han satt någorlunda ordentligt upp höll jag i honom i axeln samtidigt som jag gallskrek ute där en hel del folk stog "HALLÅ? KAN NÅGON HJÄLPA MIG?!" men ingen jävel reagerade. Och dom som faktiskt reagerade kollade bara på oss, stog bara där utan att göra ett skit. Jag vart så fruktansvärt förbannad att det inte fanns. Varför skulle man INTE gå fram till någon som är så pass dålig liksom? Visst, det är ens eget fel att man blir så  jävla full men om man nu blir det så behöver man väl hjälp mer än någonsin? Vad hade hänt om jag inte varit där då? Vågar fan inte tänka tanken ens. Ringde hans pappa som kom efter en kvart kanske och den kvarten kan ha varit den längsta i mitt liv. Jag såg ett gäng med stadigare killar som jag ropade dit och då fick jag världens hjälp av en av dom killarna. Dels att sätta honom upp och dels att försöka få kontakt med honom överhuvudtaget för han var väääldigt långt borta. Ni skulle sett hans ögon. Eller nej, det skulle ni kanske inte. Jag kommer nog aldrig att glömma den blicken och ska jag vara ärlig är han verkligen skyldig mig något fint för ni som känner mig vet att jag inte tål kräks eller illamående eller sånt så det var definitivt ingenting jag gjorde för kuls skull.