Jag tror att jag pratar för dom flesta när jag säger att drömmar kommer i perioder. Vissa perioder tycker man inte att man drömmer någonting, andra att man bara drömmer hela tiden. Jag är i den sistnämnda fasen. Drömmarna är till och med så ihållande att vaknar jag och somnar om så fortsätter jag drömma samma dröm igen.

För inte så längesedan drömde jag att jag var på en "avskeds-fest" för en av mina fd. bästa vänner. Hon skulle inte byta jobb, inte flytta, hon skulle ta livet av sig. Jag minns att jag grät flera gånger i drömmen. Ungefär så var det inatt med, lite panikartat.

Drömmen började i Finnmarken, kramfors, där den närmsta släkten på mammas sida har stuga. Vi plockade blåbär för att sekunden efter hamna mitt i Stockholm centrum, som inte alls såg ut som Stockholm utan mer som hällgumsgatan. Fyllt med lägenheter, alltså. Jag träffade människor som påstog att jag var full, fick mms med bilder jag absolut inte ville se, ringde en nära väns pappa mitt i natten som tröstade mig när jag bara irrade omkring och inte hittade min lägenhet. Usch.