Jag får rysningar bara jag hör namnet. Nu är jag så jävla less på alla som bor här och all jävla skit som kommer ur deras jävla käftar. För det är någonting som verkligen går oavbrutet här. Allas jävla käftar. Snackar helt sjukt mycket skit. Är glad att jag inte ens vet hälften. Är man annorlunda och vågar stå emot grupptryck så är man konstig. Är man en stark människa så är man inte med vem som helst. Bråkar man med någon så får man genast ett par stycken till på sig och käftarna går på alla runtomkring en. Det är pinsamt. Så jävla pinsamt är det. JAG ÄR SÅ JÄVLA LESS PÅ ER ALLA. Och nej, nu tänker ni såhär "men du bor ju också i Kramfors". Jaha? OCH? Jag behöver inte vara som er för det. Alltså jag är så jävla irriterad nu att hälften skulle kunna räcka till. Ska jag vara helt ärlig så ser jag mig faktiskt inte ens som en av er. Jag kan stå emot grupptryck, jag snackar inte skit eller sprider några äckliga jävla rykten och jag kan stå på mina egna ben om det så behövs. Jag måste inte ha någon vän brevid mig för att "det är så det ska vara". Jag vågar vara själv. Tycker ni ska lära er det ni också.

Antal "jävlar": 7.
notis: orden jävlar alltså.