Ingen gillar att läsa sånahär inlägg, jag vet det men jag måste ärligt talat bara få ur mig dethär..

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, jag är bara så.. arg är inte rätt ord, men förvånad
över hur bra du tror att du kan lura mig. Jag känner dig, jag kan se igenom alla domhär
tomma orden och du förlorar fler och fler. Jag hade fått känslan och nästan bekräftelse
över att du kunde prata med mig och när du sa att du litade på mig. Du är dålig på att
visa vad folk betyder för dig och när du sa att du litade på mig och två personer till så
kände jag verkligen hur det tog, det träffade verkligen och för en gångs skull kände jag
att du är helt speciell. Helt annorlunda än annat folk jag träffat. Jag vet nu hur du funkar
och du har öppnat dig till stor del för mig, jag förstår inte hur det kunde bli såhär och
nu när du tappat en till som stog dig nära.. jag har faktist inte en aning om hur du tänker
ibland.. men en sak är säkert; Jag saknar dig så fruktansvärt mycket. Jag trodde verkligen
att vi kunde bättre än såhär.