Nu är dethär några år sedan när min pappa var arbetslös kunde han ligga i soffan när jag gick till skolan, efter en stund ringde han på min mobil för då hade jag glömt att släcka lyset i hallen. Jag kunde därför missa bussar flera gånger i månaden på grund av att jag gatt gå tillbaka och släcka och sen springa ut igen. Det kunde han ju absolut inte gå och släcka för det var jag som tänt där och det ska inte stå och gå hela dagen när han ändå var hemma, helt otänkbart. Nog har man lite och göra då?

Vi har tvättstugan ikväll och pappa skulle dra ut lagomt till att en tvättomgång var klar så jag bad han gå ner med tvättkorgen och byta. Det sista jag sa till han var dessutom att "ta inte all tvätt, jag har några bh:ar och ett vitt linne som ska tvättas för hand". När jag går ner i tvättstugan en timme senare ser jag hur han proppat en hel tvättmaskin full med världens alla möjliga färger, däribland ett par nya regnbågsfärgade tåstrumpor och MITT VITA LINNE OCH BH:ARNA. Helt underbart! Ye-ha. Gissa vad som hände? Och han klagar på mig när jag kör på snabbtvättar ibland för "tvätten blir inte ren", nähä? Tror han att dom blir renare för att han försöker trycka in så mycket som möjligt i en och samma tvättmaskin för att det ska gå fort då? Och sedan avslutar han diskussionen med att "men du bråkar om så ovesäntliga saker". WHAAAAAAAAAAAAAAAT?! Ska jag aldrig få ge igen för domdär fruktansvärda arbetslös-åren?