Varför kan inte mitt liv vara lite mindre mitt egna och lite mer Sex and the city? Gå omkring i klackskor dagarna i ända, dricka färgglada drinkar med små flamingos på pinne nedstuckna i, ringa en av mina tre bästa vänner och prata om totalt ovesäntliga saker, typ vilken färg man ska måla väggarna i hallen eller vilket sätt som är bäst att döda mr. Big på. Gå ut och äta lunch på en valfri resturang en söndag!


Jag har precis sett Sex and the city filmen och den var allt annat än dålig! En riktigt typisk tjejfilm som innehåller allt en tjejfilm ska göra. Till er som sett den; är inte Carrie's assistent Louise, "Louise from st. Louis", vacker? Hennes utstrålning är så fantastisk och jag kan inte sluta förundras om var man hittar en sån tjej. Hon pratar "black" också. Det är jag svag för. För er som inte vet vad det är så är det någon slags dialekt som pratas av mörkhyade amerikaner oftast. Känns lite som om det är "gatufolk" och på basketplanen som startat det här. Lite "ghetto" över det hela. Jag kanske är fördomsfull, men det känns som om det skulle kunna vara en 5barns mamma i en husvagn som är sådär härligt kaxig som också pratar såhär. Me like!

Ni som sett SATC-filmen; Vad tyckte ni? Var den bra eller ska den stanna som serie-repriser på tv endast?