Det finns saker jag inte kan berätta här i bloggen av olika skäl. Ett skäl är att jag vet på ett ungefär vilka som läser här, ett annat är att jag vet att allt kan misstolkas, det sista har jag definitivt fått smakprov på. Men det är synd att det ska vara så för det är min blogg och jag ska kunna skriva exakt vad jag känner här utan att folk ska snacka om det. För snackar folk om det utan min vetskap är det så lätt för dom, för jag kan inte försvara mig. Dessutom behöver jag skriva av mig ibland. Nu är en sån stund.

Det är fortfarande mycket som händer i mitt liv, mest dåliga om jag ska vara ärlig. Jag har haft mycket motgångar iår, på alla sätt och vis och jag kan inte påstå att jag börjat få struktur på mitt liv än heller, men det är något som är annat nu än vad det var för t.ex en månad sedan. Det är en annan aura nu, en annan känsla. Jag börjar bli mer och mer säker på vad jag vill göra och jag börjar mindre och mindre ta åt mig av allt skitsnack som kretsar runt mig just nu, även om det sista är så jävla skrattretande vissa gånger att man bara.. ja, jag vet inte. Som jag sagt förut; jag hoppas bara att dom växer ifrån det där snart.

Det kanske känns som om ni känner mig på ett sätt, även om ni inte pratar med mig annars men jag har mycket hemligheter för er ska ni veta. På både gott och ont. Och det kanske verkar som om jag är en tjej som vet hur jag vill ha saker, inte tar någon skit och ignorerar alla idioter men så är det oftast inte i verkligheten. Jag säger inte att jag inte kan vara den här bloggpersonen, för det händer regelbundet, men jag är bara så mycket mer vekling egentligen. Jag vet inte ens vart jag vill komma med det här för när jag läser igenom det så har det ju ingen "röd tråd" alls, inget specifikt ämne.

Jag bara babblar på. Mitt självförtroende har kanske aldrig varit bra, men under hösten iår nådde det verkligen botten. Jag trodde inte jag skulle ta mig upp ur det där jävla hålet någonsin, för hur mycket jag än försökt under tidigare år så har jag alltid ramlat ner tillbaka. Men jag måste ha gjort så fel för nu verkar jag ha hittat någon ny metod för att stå kvar på samma plats om det blir någon motgång, utan att ramla ner. Det kanske är allt skitsnack som hjälpt mig att inse att jag är så mycket bättre än dom som snackar? Att jag inte behöver snacka skit om andra för att känna mig bättre till mods själv? Jag vet inte, men bra känns det på just den fronten. Att jag bygger upp något som jag kommer vara glad över för resten av livet. Jag vill inte ha någon sympati av er för ni har ingen aning om vad som händer eller har hänt.

Dessutom blev det här ett inlägg med väldiga influenser av skitsnack, men vad gör väl det om hundra år? :) Godnatt alla och önska mig lycka till för imorgon ska jag till läkarn. Jag har ingen aning om vad det är, men det är fruktansvärt obehagligt.