http://allehanda.se/avdelning/nyheter/31540 - Alla har väl läst eller hört om buss/lastbil/personbilsolyckan i Älandsbro i torsdags? Först undrade man ju såklart om man visste vem busschauffören var (vilket det visade det sig att jag visste. Han har både slängt av mig och låtit mig åka gratis. Bild finns i lördagens tidning för er som inte kan få ett ansikte till  namnet. Alla bussåkare från nyland känner bergis igenon honom) och sen tänkte man ju såklart på hur fort ens liv kan förändras. Har träffat Kent på ICA med sin fru ett par gånger också, han kanske har barn? Kanske t o m barnbarn? Jag kan inte ens tänka mig hur det skulle vara att förlora sin sambo/man/älskade överhuvudtaget. Någon som stog en riktigt nära. Hur ska det tomrummet någonsin kunna fyllas? Tänker mest på hans fru. Hur berättar man på ett stöttande men ändå rakt sätt att ens man är död? Borta för alltid i evigheternas evighet? Rutinerna blir ju helt annorlunda. Usch. Egentligen borde man uppskatta varje liten sak en person gör för en, bara tänka gott om alla för tänk: imorgon kanske dom inte finns där och det sista jag sa till denne var "Men kan du gå härifrån"? Tänk vilken otrolig ångest man ska känna.

Sen kan man ju även undra varför han inte stannade när han såg att lastbilen höll på att svänga? Spekulationer finns att något var trasigt på bussen eller om han gjorde det med vilje. Det har föressten varit väldigt mycket död iår känner jag. Många som inte dog av ålder..